Älska livet!

God Söndag! Jag vet att en del väntar på en liten uppdatering om hur det går med mig efter den sista kontrollen så här kommer den :-)

Jag vart sjukskriven i 2 veckor på grund av ryggen min. Att ha så ont som jag hade unnar jag verkligen ingen. Man blir ju jammen mig helt låst å får inte gjort nånting. Full av energi å kryp i bena så säger bara ryggen nej å det gör så himla ont bara man rör sig lite. Men jag fick god behandling av fysion så det har gjort gott med kroppen. Fick också massa god hjälp av min supersöta vännina Jannicke som alltid ställer upp. Tusen tack!! Efter två veckor så tvingade jag mig tillbaka på jobb å ryggen hade väl blivit lite bättre. Men eftersom jag står hela dagen så kände jag det gott på eftermiddagen men det var bara att stå ut. Jag hade bestämt med min lege att vi skulle avvakta lite å se om det blev bättre eller inte för isåfall boka tid till en mr. Tankarna surrade och egentligen så hade det väl vart det bästa å tagit en mr med en gång men så himla trött som jag är på sjukhus så försökte jag tänka på allt annat än det och avväntade. Och faktiskt...nu har jag inte alls ont i ryggen längre....puuhhh....

Det försvann och då intalar jag mig själv att detta var som de trodde en skivutglidning. Legen sa till mig att viss det skulle vara spredning ifrån kreften så kommer det oftast smygande på å man får lite mer ont som tiden går. På mig sa det ju pang när jag reste mig från soffan. Å detta innan kontrollen som min kropp ändå är ute av kontroll. Så jag lever på detta och intalar mig själv att jag är frisk som en fisk å lägger det bak mig. Lättare sagt än gjort men det är ju lov att pröva.

Kanske det inte är så lätt att lägga det bak sig denna månad då det är den sk Rosa månaden å man blir påmind överallt om den hemska sjukdomen. Men givetvis är detta fantastiskt och jag är så glad över att det sker. Men samtidigt så må jag ofta stå å försvara varför dem gör detta. Helt otrolig frågar du mig men.... Hade det inte vart för den ena medicinen som jag fick som funnits här bara de sista 10 åren så hade jag aldrig haft en chans. 

Nu har det snart gått 1 år sedan den stora operationen. Sååå fort den tiden har gått alltså. Vet att många undrar om jag är nöjd osv. Å jag e väl kanske inte den som lägger ut det mesta om mig själv där. Men alltså... jag e nöjd efter att ha sett många andra resultat. Men jag blir aldrig så som jag var och det må jag bara lära mig å leva med. Och det är det tuffaste. Men i stort sett så e jag nöjd. Men det är helt klart en stor operation och det är något man må tänka igenom. Inte alla är så heldig som mig som inte fick några komplikationer. Men jag har tur och har en kropp som läker sig otroligt bra och fort. Men till er som står i tur för en sån operation så tänk över det. Men även hur tufft det än var så ångrar jag absolut ingenting. Jag kan använda vanliga kläder igen. Jag kan köpa mig fina underkläder som inte är fula och speciallagda. Så JA, väldigt värt det.

Mitt under jag sitter här å skriver så kommer jammen mig posten som jag glömt å ta in å där låg det ett brev till mig med en försenad present. Och det passade väldigt in här alltså:

Tusen tack till min kära syster Maria och hennes familj!! Det passade ju perfekt!!! <3 <3 <3 Å vad jag saknar er. 

Sedan kortet ni gav mig..... hahahha.... Det e ju ungefär sån jag ser ut nu, fast brunett ;-) Ni alltså!! Loooooooove U!! 

 




 

Ingen kommentarer

Skriv en ny kommentar

Sandra Christina Skorve

Sandra Christina Skorve

34, Skien

Svensk 2-barnsmamma som bor i Norge sedan aug 2000. Har fått världens finaste barn Sakarias & Wilmer födda -09 och -10. I Aug 2011, tre veckor före jag skulle gifta mig fick jag mitt största chockbesked. Jag har bröstcancer. Efter 16 mnd tuff behandling står jag nu på egna ben, symtomfri, tillsammans med min fina familj. Nu ønskar jag att vi har ett långt liv framfør oss tillsammans <3 Mail: eliasson_1980@hotmail.com

Kategorier

Arkiv

hits