Älska livet!

God Söndag! Jag vet att en del väntar på en liten uppdatering om hur det går med mig efter den sista kontrollen så här kommer den :-)

Jag vart sjukskriven i 2 veckor på grund av ryggen min. Att ha så ont som jag hade unnar jag verkligen ingen. Man blir ju jammen mig helt låst å får inte gjort nånting. Full av energi å kryp i bena så säger bara ryggen nej å det gör så himla ont bara man rör sig lite. Men jag fick god behandling av fysion så det har gjort gott med kroppen. Fick också massa god hjälp av min supersöta vännina Jannicke som alltid ställer upp. Tusen tack!! Efter två veckor så tvingade jag mig tillbaka på jobb å ryggen hade väl blivit lite bättre. Men eftersom jag står hela dagen så kände jag det gott på eftermiddagen men det var bara att stå ut. Jag hade bestämt med min lege att vi skulle avvakta lite å se om det blev bättre eller inte för isåfall boka tid till en mr. Tankarna surrade och egentligen så hade det väl vart det bästa å tagit en mr med en gång men så himla trött som jag är på sjukhus så försökte jag tänka på allt annat än det och avväntade. Och faktiskt...nu har jag inte alls ont i ryggen längre....puuhhh....

Det försvann och då intalar jag mig själv att detta var som de trodde en skivutglidning. Legen sa till mig att viss det skulle vara spredning ifrån kreften så kommer det oftast smygande på å man får lite mer ont som tiden går. På mig sa det ju pang när jag reste mig från soffan. Å detta innan kontrollen som min kropp ändå är ute av kontroll. Så jag lever på detta och intalar mig själv att jag är frisk som en fisk å lägger det bak mig. Lättare sagt än gjort men det är ju lov att pröva.

Kanske det inte är så lätt att lägga det bak sig denna månad då det är den sk Rosa månaden å man blir påmind överallt om den hemska sjukdomen. Men givetvis är detta fantastiskt och jag är så glad över att det sker. Men samtidigt så må jag ofta stå å försvara varför dem gör detta. Helt otrolig frågar du mig men.... Hade det inte vart för den ena medicinen som jag fick som funnits här bara de sista 10 åren så hade jag aldrig haft en chans. 

Nu har det snart gått 1 år sedan den stora operationen. Sååå fort den tiden har gått alltså. Vet att många undrar om jag är nöjd osv. Å jag e väl kanske inte den som lägger ut det mesta om mig själv där. Men alltså... jag e nöjd efter att ha sett många andra resultat. Men jag blir aldrig så som jag var och det må jag bara lära mig å leva med. Och det är det tuffaste. Men i stort sett så e jag nöjd. Men det är helt klart en stor operation och det är något man må tänka igenom. Inte alla är så heldig som mig som inte fick några komplikationer. Men jag har tur och har en kropp som läker sig otroligt bra och fort. Men till er som står i tur för en sån operation så tänk över det. Men även hur tufft det än var så ångrar jag absolut ingenting. Jag kan använda vanliga kläder igen. Jag kan köpa mig fina underkläder som inte är fula och speciallagda. Så JA, väldigt värt det.

Mitt under jag sitter här å skriver så kommer jammen mig posten som jag glömt å ta in å där låg det ett brev till mig med en försenad present. Och det passade väldigt in här alltså:

Tusen tack till min kära syster Maria och hennes familj!! Det passade ju perfekt!!! <3 <3 <3 Å vad jag saknar er. 

Sedan kortet ni gav mig..... hahahha.... Det e ju ungefär sån jag ser ut nu, fast brunett ;-) Ni alltså!! Loooooooove U!! 

 




 

3 årskontroll

God kväll! Kroppen är totalt urladdad men jag är glad. 3 -årskontrollen är över och man kan nästan säga att jag klarade den med glans. Wiiii!

I över en vecka så har jag slitit med ryggont. Förra helgen så hade jag väldigt ont i nacke å skulder som alltid kommer på denna tid när kontrollen närmar sig, men sen när jag i tillägg bara reste mig upp ur en soffa så fick jag knappt ryggen med mig. Å efter det har jag haft så himla ont. Jag har inte kunnat göra nåt å inte kunnat räta ur ryggen. Har ätit smärtstillande som jag typ aldrig gör annars å så har jag fått hjälp av en fysio. Han menar att det är en skivutglidning i nedre korsrygg. Så då har jag fått lite behandlingar där med nålar med ström i in i ryggen. Allt för å bli så fort bra som jag kan. Nu har det gått en vecka å som jag har sagt tidigare så e denna kropp inte lagad för att ligga stilla. Rastlös i kroppen men samtidigt så förbannat ont. 

När det närmar sig en storkontroll på Radium i tillägg så gör ju inte det saken bättre. Ännu mer ont i nacke å skulder. Jag går verkligen å spänner mig och jag mår så dåligt att jag kunde kastat opp / spytt när som helst. Men jag kommer liksom inte undan den dagen och hur illa det än känns så må jag bara igenom den varken jag vill eller inte.

Jag hade inte timme innan kl 13 idag. Barna blev utplacerade hos varsin kompis efter barnehagen (Tusen tack till er som hjälpte oss med det <3 ) Sen var det den långa vägen in till Oslo. Å med ond rygg i tillägg så var det i vart fall inte gott. 

Sen var det bara att vänta till man blir uppropad. Alla känslor och lukter som finns där inne på Radium har satt stora spår och dem dyker upp bara man tar ett steg innanför dörren. Mammografin gick fint. Söt dam som åter igen tycker att jag e alltför ung som stod där. Men som hon sa, det finns inga åldersgränser på det där. När bilderna är tagit är det bara å vänta. Denna gång visste jag att det blev ultraljud för det sa dem till mig. Detta pga min ålder. Men det e jag ju van vid. Efter 20 min var det bara att lägga sig på den där hemska bänken igen. Men in kom den sötaste lege jag mött nästan. Hon var så lugn och förklarade allt väldigt noggrant å sedan att hon var lika gammal som mig så prata vi om det å. 

Hon tog god tid på sig. Och hon måtte finna den kul som de fann ifjor. Det gjorde hon till slut och eftersom den inte hade förändrat sig något på ett år så behövde de heller inte någon ny biopsi. Vilken lättnad!!! Så allt såg fint ut och jag blev överlycklig. 1000 kilo bara ramla av från mina axlar.

Efter det var det dags för legitime hos onokologen. Å jammen så var min lege där ändå. Hon skulle vart ute i permission men den hade blivit utsatt (tur för mig) Hon kände heller inga konstigheter utan menade att allt såg bra ut. Men eftersom jag har så ont i ryggen så ville hon inte ta några chanser. Om det fortsätter må jag in på mr för å utestänga spridning till skelett. Världen rasade samman igen. Spridning???? Ska jag behöva gå å tänka på det nu??!!? Hon sa att hon inte trodde att det var det men pga min historik å min ålder tar dem inga chanser. Men jag må ju kunna bli dålig som vilken annan människa som helst jag å. Men när du hör såna ord så spelar det ingen roll hur mycket goda nyheter du har fått före det. Så då krävde jag åter igen full packe med blodpröver. Allt för å vara på den säkra sidan.

Så nu fick jag en ny inkallning om ett år. Halvårskontrollerna e slut å nästa kontroll e 14 sept 2015. På ett sätt väldigt gott, men också skrämmande.

Så efter en sån dag så blir man tappad för energi. Helt tom känns det som. Men allt i allt så smiler jag. Inga nya funn på ul iallafall å det e ju underbart. :-)

2 veckor till kontroll

Då kommer jag med en liten uppdatering om hur jag har det nu förtiden. Blir ju väldigt glad när jag hör att folk undrar hur det går med mig. Och i tillägg får jag såååå dåligt samvete att även jag är en av de som inte skriver efter sjukdomen. Jag själv satt ju å letade efter personer som varit i min situation och om deras liv efter. Men nästan ingen skriver om det. Och det förstår jag nu. Tror aldrig jag hade klarat att bara skriva om vardagen alltså. Det var ju mest min terapi den gången. Men nu e jag alltså här och jag antar att jag blir det de kommande veckorna.

Formen e fin den. Tankegången är något annat. Om två veckor är det åter dags för den stora årskontrollen på Radium. Tänk att det redan har gått ett år. Och tänk att jag faktiskt sitter här idag. Så de två kommande veckorna kommer jag nog att leva i min egen lilla bubbla. Jag kallar den tiden omänsklig. Man har fått ett datum där man ska bli kontrollerad för att sen få veta om man fortfarande kan leva det vanliga livet eller faktiskt få det värsta beskedet man kan få. Ingen vet vad som väntar morgondagen men jag har ett datum å förhålla mig till. Till er som säger att detta kommer att gå strålande. Jo, tack. Tack för omtanken men för mig spelar det ingen roll. Jag må oavsett gå igenom en helvetesdag men mammografi, ultraljud och antagligen biopsi. Efterföljande av samtal med lege osv. Sedan ska man förbereda sig på en väntan på svar om man har kreft eller inte. Nu vet jag ju inte om det blir biopsi denna gång, men jag räknar med det eftersom de hittade något sist gång som de vill följa upp. 

Positiv, jag??  Näe....inte ett dugg. Inte de här sista veckorna före kontroll iallafall. Kan jag göra nåt åt det?? Kanske. Det gäller att fylla dagarna med massa positiva saker å njuta livet. Så e det nån som vill hitta på något i det närmsta som får mig på andra tankar så e jag med. Den kommande veckan börjar att fylla sig upp å veckan efter det så fyller jag ju faktiskt år. Vem hade trodd att jag för tre år sedan skulle fylla 34?? Inte jag iallfall. Jag är väl en av få som bara blir glad över att bli äldre. Klagar inte ett sekund på att talet blir högre. Det är väl mer trist att en sjukdom ska få en till å tänka sån. 

Så trots allt så går det fint. Jag jobbar 100% å stortrivs med det. Barna växer så det knakar, så livet rullar på. Så må vi bara hålla tummarna att det blir ett stort jubel efterkontrollen. Å ni hjälper mig väl med det...? 

Kram på er!

 

Bröllopshelg

Det är tisdagskväll å jag har knappt kommit mig efter helgen. Den efterlängtade bröllopshelgen för min kära vänn Jannicke å hennes Halvor var här och den blev helt perfekt. Bruden var som alltid strålande vacker å hennes man och forlover var otroligt stiliga. Jag var forlover till bruden och hoppas att jag gjorde hennes dag så fin som det kunde bli. Tusen tack för den äran snupp! <3 Festen blev in i de tidiga morgontimmarna men det var det sååå värt dagen efter. Min kropp klarar ju inte helt det där med lite sömn men det gick fint. Å vad gör man inte. Lite värre dagen efter bara när 4 barn kom in på rummet med instrument å spelade men de serverade också jordgubbar på sängen. Sötnosar. Så tusen tack för ett fint bröllop och för att vi kunde dela denna dag med er. Mamma var här i helgen å passade på barna. Tusen tack för det <3 






Annars så går det mest i jobb om dagen. Det är snart semester så det ska bli riktigt gott. På fredag är det ju midsommarafton i Sverige men denna gång blir vi här i Norge. Det är ju egentligen den dagen på hela året som jag verkligen vill vara i Sverige, för det är en tradition som jag vill ge till mina barn. Men inte i år. Det blir rätt så slätt lite för mycket resande nu och det ska också bli gott med en helg utan några planer. Så jag får ta det igen nästa år. 

Jag njuter iallfall värdet om dagen å det e ju helt i min smak :-) Suger åt mig så mycket d-vitaminer jag bara kan å dricker då fortfarande den där himla äckliga tranen. Så blir det nya blodpröver om någon månad så får vi se om det har hjälpt. Nästa vecka så ska jag på mitt första samtal, eller ja till en psykolog som det heter. Det ska bli spännande å se om det är något för mig. Och hur det känns att börja dra upp all historik igen. Tankarna om att jag e sjuk kommer dagligen å det gör mig galen. Så vi får hoppas att han får placerat dem långt borta så jag kan fortsätta att njuta sommaren. 

Bara ett litet hej denna tisdagskväll medan fotbollsvm står på i bakgrunden. Ja, jag e väl en aning mer glad i fotboll än vad de flesta andra damer e kanske. Vart fall i såna här kamper. Synd att inte Sverige e med, för då hade jag suttit bänkad :-) God kväll!

 

 

Sista kosen...

Ja, då var det gjort. Lilla Skurken somnade in igår vid 17-tiden. Huf, det var det värsta alltså. Jag hade aldrig trott att det skulle gå så hårt in på mig. Många tårar kom. Att man ska bestämma att han inte ska få vara med oss längre. Men jag vet att vi tog det rätta valet, det andra hade vart egoistiskt av oss. Det var trots allt till det bästa även om jag ibland ångrar så starkt. Lilla gutten min.

Jag kommer så gott ihåg när vi hämtade honom. En omplaseringshund på 10 mnd i Sverige. Vi köpte han för alla pengar vi fått i dricks när vi jobbade i baren på Old Dubliner. Och när jag fann denna lilla söta varelse på internet så bestämde vi oss med en gång. Men den svenska kenneln vi trodde allt var bra med (kan hända att det var det) var det nåt fuffens med. Luriga personer som mötte upp i Karlastad, men det första jag tänkte var att HAN må jag rädda. Å därav namnet Skurken. Han hette egentligen Amor. Dagen efter tog vi med pass å alla papper vi fått med han till veterinären å tog alla vacciner på nytt och försäkrade oss om att allt var gyldigt. Å det var det. Vi hade gjort ett gott köp. Jag duschade av honom å vattnet var helt svart å han tog sig fort till rätta. Han har sedan suttit vid min sida när jag vart gravid och under min sjukdom. Han har passat så på mig och det har vart så gott å haft han där. Å nu e han borta. 

Sista kosen innan han lämnar oss <3

Det är verkligen tyst i huset nu. Tomt när inte hans säng är där längre å man saknar alla snarkljud. Min syster Linda å hennes kille har ju samma ras där dem bor i USA å Wilmer tyckte att de bara kunde sända hit honom... ;-) Barna tog det bra. Dem har väl bara inte riktigt förstått att han inte kommer tillbaka. Å dem har frågat massor. Det blir trots allt ett familjemedlem.

På kvällen hade jag en trevlig jentekväll här hemma. Koseligt å få besök å bara sitta å skravla å kosa sig i sommarvärmen. Det behövde jag. Tack för en fin kväll!! :-) Och idag har vi vart i Brekkeparken å kosa oss. Lite skönt med en fridag så mitt i veckan. 

Annars så var jag ju hos fastlegen härom dagen. Jag fick ju brev förra veckan om att mitt d-vitamin var väääldigt lågt. Å nu frågade jag HUR lågt det var. Först ville han knappt säga det men eftersom vi speciellt med en historik med en kreftdiagnos bör ligga närmare 200 så var mitt långt ifrån det. Den låg på runt 35. Jaha... Så nu dricker jag tran var kväll. Fy tusan alltså. Men må man så må man. Min drink med gurkemeja å svartpeppar smakar ju ljuvligt mot detta. Blääää.... men det e bara att hiva i sig. De håller ju på å forskar mycket just om detta om cancer å lågt d-vitamin. Om det finns nåt samband. Jag tror det är några hemska grejer det där. Så med lågt d-vitamin, lågt blodtryck å lågt järn så e det ju inte så konstigt att jag e trött. Men men, jag jobbar med saken å ger mig INTE. Mina värden ska UPP! Å snart så åker vi ju till varmare strök å då blir det massa sol å just d-vitamin ;-) Jag längtar!!

Min lilla Skurk.

Helgen sprang som vanligt iväg i en rasande fart. På fredagskvällen var jag på en jättemysig jentekväll, på lördagen var vi inne i Oslo i 2 års kalas och på söndagen blev det lite fix här hemma. Å bums så vart det måndag igen. Men solen har ju strålat och den gör det fortfarande så det är ju bara så härligt. En sak e säkert å det är att vi må få satt upp nya markiser. Snön tog ju dem å utan dem så kokar man ihjäl på verandan. Så detta MÅ ordnas inom kort tid om man ska överleva att sitta ute. 

Men så till en trist sak. Idag var vi hos veterinären med Skurken då han har slitit en del med bena å höften i det sista. Han börjar å bli gammal å jag vet att den rasen kan få problem med detta. Han har haltat när vi har gått tur så i det sista har det vart få av dem. Å veterinären sa väl det som vi frykta. Han har problem med detta å det går upp över ryggen. Hans hjärta var även för stort (?!??!) å ja han har ont. SÅ det finns bara en ting å göra. Men det blir på onsdag. Han fick en kortison spruta så att han skulle få några goda å fina dagar å så vi och barna fick chans att säga hej då till honom. Alltså, jag är uppväxt med djur å har förlorat många av dem genom min uppväxt. Men detta blir det värsta alltså. Skurken är ändå den första "ting" som vi skaffade tillsammans å vi har haft han i många år. Barna har växt upp med han å har alltid haft han där. Så ikväll har det vart många tårar här. Från allesamman faktiskt. Å vi har haft riktigt korvfest där Skurken åt flest tror jag :-)

Barna undrade om vi inte kunde köpa en ny för deras pengar, men nej, det blir det inte. Sakarias har också bestämt att han vill vara med å se när Skurken försvinner från oss och det ska han få lov till om han fortsatt vill. Ja, det blir konstigt när han inte är här längre. Ja, många klagar på att han lagar en himla massa ljud. Ljud som jag idag inte märker längre. Det kommer att bli tyst i huset. Och den största saknaden blir väl att man alltid blir mött i dörren av en som alltid e i strålande humör. Lilla Skurken min. 

  






God kväll!

God kväll. Alltså, om ni bara visste hur många inlägg som jag startat å skriva men som aldrig blivit postat!!! Det sista jag skrev som var i starten av denna månaden blev faktiskt ganska så långt och en stor uppdatering om vad som hänt i det sista, men så plingade det på dörren å jag fick kosligt besök den kvällen. Inlägget blev lagrat å där efter bara glömt. Jag må ju erkänna att lusten å skriva inte har varit helt på topp, å så länge jag gör detta för min egen skull så hör jag på det. Men jag vet ju att min familj i Sverige tycker om lite uppdateringar. Å jag själv älskar ju å läsa om hur andra har det. Så vi får se vad som sker å hur ofta det blir :-)

Snart har redan den första halvan av detta år gått. Och det har ju verkligen sprungit iväg. Det har skedd massor å vi har gjort massa kul. Samtdigt som jag e tillbaka i 100% i jobbet. Satsar på att den andra halvan blir minst lika fin som den första. Jag har vart på en jättefin jenteridhelg i Rauland där jag för första gång på 20 år satt uppe på hästryggen igen. Vi hade å en fin ferievecka i Sverige under påsken där vi mötte massa familj å vänner. Vi har å haft utdrikningslag/möhippa för Jannicke som snart gifter sig och där jag har sån tur och är förlover. Å förra helgen hade vi ett fint 17-maj firande här hemma. 

Formen e ganska så fin den. Jag e som vanligt trött å åter trött men alltså, det är något man lär sig å leva med. Men så fort jag inte får mina timmar sömn så bör bara folk hålla sig långt undan, eller ja...för mig känns det sån iallfall. Så det är bara att försöka lägga sig tidigt (inte lätt) å som oftast så får jag tagit igen en del på helgen då Anders låter mig att sova ut. I söndags vaknade jag kl 11 liksom...värsta tonåringen nästan. Å hela dagen blir ju borta. Men må man så må man. Å då hade jag dessutom somnat i soffan kvällen före, jaja.... 

Nu e det jammen mig inte länge till semester/ferie heller. Wiiii vad jag längtar. Två veckor av dem ska tillbringas i varmare strök med familjen å med min syster å hennes familj. DET, blir grejer det. Vi som inte ses så ofta, typ max 1 gång i året ska nu gå trötta på varandra i två veckor...hehe... Å gissa om barna längtar efter sina stora kusiner. Å jag efter mina stora systerbarn :-) Och här ska det sugas åt en himla massa d-vitamin.

Jag var förresten hos fastlegen förra veckan. Jag skulle egentligen vart där nån vecka före men det glömde jag ju helt bort till min lege ringde å efterlyste mig. Ouuppss... ja ja.. Han tyckte bara att det var bra för då tänkte jag inte på sjukdomen hela tiden liksom. Men iallafall så tog jag massa blodpröver å jag bad han ta mitt d-vitamin så det ska bli spännande å höra på vad det ligger. Ska dit på tisdag så då får vi se då. En brystkreft patient behöver iallafall MASSA d-vitaminer, det har jag lärt mig. Å givetvis alla andra å för att må bra ;-)

 

2 1/2 års kontroll

Då var 2 1/2 års kontrollen avklarad. Hann med å jobba några timmar innan färden bar in till Oslo. Idag var det otroligt massa folk inne på Radium. Eller som Anders sa, det kändes som att va på en flygplats där folk småstressar runt i gångarna. Helt fullt alltså, å alla e där av en grunn. De har nån tillknytning till denna hemska sjukdom.

Det blev lite väntan innan jag fick komma in till min onokolog. Ny sykepleier/sjuksköterska som hämta mig och som jag pratade med lite först. Å sedan var det in til legen. Vi pratade lite om hur jag haft det sedan sist då jag var ganska nere på botten då. Men hon tyckte att jag såg så mycket bättre ut denna gång. Och det e ju positivt. Hon ville även se resultatet av den sista operationen å hon var väldigt nöjd med det. Så efter lite prat så kände hon på mina lymfer och beställde full packe med blodpröver (som vanligt) Ja, jag kräver det alltså. Det får dem jammen mig ha råd till att ta på mig. Det känns liksom bättre på nåt sätt. Så då må jag bara vänta nån vecka innan jag får svar på dem. 

Sedan berättade hon att hon skulle ta ett friår ifrån den jobben för att bli lite klokare på andra saker, vilket betyder att när jag ska tillbaka till hösten så må jag in till en annan. Huf, det tycker jag inte om. Men dem som är overleger gör visst det vart 5 år sa hon. Hon visste inte vem det blir då de har manko på kreftspecialister om dagen. Det var allt för få som var specialiserte på detta och det är ju jättehemskt. Jag har vart borta i många onokologer men inte som hon som ett hack högre upp. Därför har jag liksom extra tilltro om man kan säga det. Men men... nu ska jag bara vänta på svaren som förhoppningsvis ser strålande ut så jag kan njuta den kommande sommaren med gott samvete :-)

Nu ska jag krypa till sängs, för det tar jammen mig på kroppen å fara in till Oslo på såna kontroller. God Natt! <3

Allt för länge sedan...

Först vill jag starta med att säga att det är väldigt hyggligt att folk undrar hur det går med mig. <3 Väldigt väldigt länge sen jag har vart här inne nu men jag har tänkt tanken om att skriva säkert tusen gånger men orken har inte vart där. Jag har ju skrivit mest för min egen skull å givetvis för min familj som bor så långt borta. Men när främmande personer börjar att undra då blir ju meningen extra stor. 

Sist jag skrev så nämde jag massa om att jag var väldigt yr / svimmel och tankarna galloperade iväg. Jag var så yr ibland att jag tom låg å spydde (sorry) men det har jag inte vart på ett litet tag nu. Jag tog blodprover för att kolla järnnivået. Kommer inte ihåg om jag skrivit detta men det visade ju sig att vara ALLT för lågt. Min lege sa till mig att på "normala" personer så ska det ligga på gärna över 20. På mig som vart sjuk och med den sjukdomen så bör det ligga på över 30.... MITT järnnivå låg på 11. Jaha... det var ju inte direkt nån höjdare. Å med mitt låga blodtryck som ibland e på 90/55 så e ju inte det så konstigt om jag e yr!!! Så nu tar jag järntabletter å försöker att bygga upp ett lager. Ska ta nya prover i april.

Efter operationen så har det gått fint. Har ibland såna fantomsmärtor om man kan kalla det så. Som när man vart gravid å barnet kommer ut å ändå så känns det som om en baby ligger inne i magen å sparkar. Jag har ju liksom ingen känsel där så det e nog bara inbillning ;-)

På måndag så ska jag på kontroll på Radium. Eller kontroll å kontroll, en 2 1/2 års kontroll som jag själv har tjatat mig till. Där kräver jag att hon känner på mina lymfer å tar full packe med blodprover. Inte för att det har nåt att säga men det e mest psykiskt detta. Men jag tycker iallafall att det är gott att få prata med någon. Sen hoppas jag att hon har sån röntgensyn som lyser genom min kropp å säger att den ser helt tipp topp ut ;-) Lov å drömma, eller hur...? Hon nämde ju sist att jag borde ta de med ro å ta vara på mig själv osv, å istället så blev det ju till att jag la mig under kniven å blev opererad. Så jag e väldigt spänt på vad hon säger om det.

Annars så flyger dagarna iväg här hemma. Jag jobbar å stortrives med det. Å jag har fått en 5-åring i hus. Det blev en helg med fullt kalas både på lördagen å söndagen. På lördagen var det kalas för barnehagen å på söndagen var det familj å vänner. En väldigt glad å nöjd gutt ska jag lova er. 

  

Jag hade beställt "Jake-sjörövaren"-kalasting till att pynta med ifrån min syster i usa å det fall helt i smak :-) Tack för hjälpen Linda!!

Annars njuter vi av vårvädret. Hoppas att det fortsätter sån här nu. Jag lyckades ju köpa nya skidor till barna å dagen efter regnade all snö bort så vi har inte använt dem en enda gång. Men snart ska vi en tur på fjället så då blir det iallfall till att testa ut. 

 

Å så e det ju väldigt många som undrar hur håret mitt ser ut :-) Jag vet att många som läser är i den situationen som jag vart i å att sitta där helt utan ett enda hårstrå på huvudet gör självbildet inte direkt så starkt. Man ser så tydligt hela tiden att man är under behandling varken man vill eller inte. Det sätter djupa spår på insidan men jammen stoooora tydliga spår på utsidan som vi försöker gömma undan. Jag har inte en chans att bli som förr, men jag lever här å nu iallfall. 

 Nån månad gammal så jag har blivit lite ljusare nu.  Å väldigt kul att kunna göra olika frisyrer igen. Så på exakt 2 år efter sista cellgift så har håret blivit så långt :-) Ganska så otroligt faktiskt. Å vad fort man glömmer :-)

Så till er som står på å kämpar, inte ge upp. Det kommer många fina dagar å <3 KRAM

Samtal hos kirurgen

God torsdagskväll. Då har jag vart på årets första zumba-timme. Härligt å komma igång med träning igen å om vi säger sån så behöver jag verkligen det. Så det gäller bara att komma in i det å hitta tid till det. Det e ju det som e svårast. Kroppen hänger med men det känns ju att den har vart igenom en hel del till.

I måndags så var jag hos kirurgen som skulle se på resultatet. Han kollade väl egentligen inte så mycket på om såren såg bra ut, utan han frågade mest mig om vad jag tyckte. Å vad ska man säga. Så bra som det kan bli tror jag. Blir ju aldrig den samma men att kunna gå med alla olika sorters kläder igen är ju bara det bästa. Man bryr sig liksom inte så mycket om det andra å det e ju inte direkt att jag springer runt å visar upp mig ändå ;-) Men när han började prata om småjusteringar å sånt så sa jag bara att det kommer jag tillbaka till. Jag är INTE klar för nya eventuella sjukhusbesök så det är inte aktuellt. Han tyckte det var konstigt att jag inte bara ville bli klar med allt men näe, så viktigt är det inte. Nu vill jag slappa av, gå på jobb, komma hem till mina söta små, vara en familj å bara ha normala dagar. Så länge det ser ok ut så e jag mer än nöjd för det. Tanken på fler operationer som för den delen bara e pyttesmå så vill jag absolut inte detta nu. Å den dagen jag e klar för det, då kan jag sätta mig på en lista. Näe, livet ska njutas å levas nu.

Jag sliter annars med att jag är väldigt stel i nacke å skulder. Detta så illa att jag blir väldigt yr. Jag gjorde ju detta i julas å nu e det tillbaka igen. Gaahhh... å då e tankarna tillbaka som vanligt. Jag börjar bli ganska så orolig för vad det där egentligen kan vara. Men tanken på att kolla upp det gör ju bara ännu mer ont i mig. Så nu hoppas jag att träning, avslappning och att jag har börjat att ta extra järn ska hjälpa. Jag fick besked av min lege att järnlagret var allt för lågt sist. Blodtrycket e ju å allt för lågt å där finns ju inget jag kan göra åt det. Men så yr som jag vart i det sista skrämmer mig verkligen. Så håll tummarna för att det försvinner snart. 

Februari e ju här å Sakarias väntar mer än någonsin på sin födelsedag. Det e ju 2 veckor till men det pratas om det varje dag. Så här blir det til att planera en del kalas. Tänk att han snart blir 5 år!! :-) Vi har massa att se fram emot den kommande tiden. Massa skoj som sker, så tror att detta första halvåret kommer att springa iväg.

Nu ska jag krypa ned i soffan å fortsäatta att läsa en superbra bok "Det skedde i Evergreen". Snart klar med den å den anbefaller jag på det varmaste. 

Kram på er! 

 

God kväll!

Snacka om att va stel i kroppen. Igår var jag å en väninna på spinning. Detta är första gång sedan operation, alltså ett x antal månader sedan som jag tränade. Å det vi i tillägg gjorde var ju att vi hev oss på ett pass som inte direkt var för nybörjare. Men samtidigt som man kan bestämma hur mycket man själv vill ge på träningen så blir man ju också så girad å följer med de andra å ger järnet. Som om man aldrig har haft en pause i träningen. Gahh... snacka om sliten. Men såååå otroligt gott efteråt. Så detta må gentas å det e på tiden å få denna kropp upp å gå igen. Den har ju vart och närmare är på botten så det är ju en lång väg å gå men nånstans må jag ju börja. Det gäller bara att hitta tid till det. Och det är ju oftast lättare sagt än gjort. 

Veckan har vart fin den. Den springer ju iväg som vanligt. Och som jag alltid säger, vardagarna e det bästa. Å sedan när helgen kommer är det otroligt gott att slappa av med familjen. Vi har ju otroligt massa snö så vi har vart en del ute. Idag har vi vart i en koslig 3 års bursdag och fick serverat god mat å fantastiska kakor. Proppmätt än kan man säga. Å igår var jag på en väldigt trevlig jentekväll. Så nu har vi haft många bra dagar å det tycker jag om. 

Men det dyker då alltid ner post ifrån sjukhuset i brevlådan å varje gång hugger det till i mig. Denna gång är det efterkontroll av operationen som väntar. Så det ska bli väldigt spännande å se vad han säger. Det är ju kirurgen som ska möta mig. Så får vi se om han har en plan vidare å så handlar det väl också om vad jag tycker och om vad jag vill. Å de har jag ingen aning om än. Detta är något jag må tänka lite på. Å givetvis så blir man ju mer kräsen för var dag som går. Men tanken om flera operationer skrämmer mig ganska så mycket. Så vi får se. Det blir väl bättre ju längre avstånd man får på det kanske.

Må ju å få med att jag hade sån tur att vinna lite pengar på viking lotto i onsdags. 5 riktiga som gav 3505 kr :-) Jag blev superduper glad. Alltså, jag har ju typ aldrig vunnit mer än 50 kr förr så detta var ju jättekul. Jo, jag fick 11 rätt på fotboll en gång å vann en tusenlapp men inte mer än det. Men så börjar alla..... ja men tänk om du hade ett rätt till å bla bla bla... så många miljoner bla bla bla.... Alltså, i mitt liv så kunde det vart mycket tänk om. Å att ens sitta å fundera på vad jag skulle gjort med ett x antal miljoner....näe. Det orkar jag inte lägga ner en tanke på alltså. Haha.... jag är inte så kravstor utan e strålande glad för mina extra tusenlappar å att jag ens vann. Det e ju det mest roliga :-) 

Så en kort uppsummering av denna vecka: Jobbat, fysiotimme, vart hos frisören, jentekväll, blev stoppad av polisen, 3 års kalas, vann på viking lotto, tränat å massa mer. Älskar när mitt liv består av annat än sjukhusbesök <3 God kväll! 

 

Snö snö, gå din vei...

Efter en helt vanlig dag på jobbet, hämtat barna i barnehagen, funderar på vad man ska ha till middag men så öppnar man mobilen, ser om det e nåt nytt på facebook å helt plötsligt så knyter det sig i magen. Ännu en medsyster har lämnat oss. Hon var dålig denna gång men jag trodde faktiskt att hon åter igen skulle komma sig upp på bena. Hon e den tuffaste och mest positiva människa jag pratat med. Å det har alltid strålat om henne. Å helt plötsligt e hon borta. Allt för ung å mamma till 4 barn...det ska inte behöva hända. Idag sitter tårarna löst. Under min kamp fick man alltid fina ord å hejarop. Hon fick en till att se livet i ett annat perspektiv å  att man aldrig skulle vara rädd. Kära Trine, tack för alla fina ord. Vil ifred <3

Jag blir skrämd av att så många jag har lärt känna inte finns här med oss idag. Och alla i en så ung ålder. Många av dem med exakt samma diagnos som jag hade. Det känns som man inte längre behöver undra OM man ska bli sjuk igen, utan bara NÄR det sker...? För den "goda" statistiken som alla pratar om, den ser inte jag. Inte för oss som sitter mitt i det. 

Denna månad har jag jobbat 80%. Detta för att jag inte hade en aning om hur jag skulle må eller känna när jag satte igång å jobbade igen. Så då blev det bara så. Så igår hade jag fri å fick ordnat upp i lite som må ordnas. Jag var också ute i brudsalongen där jag köpte min brudklänning å pratade lite. Å jammen så hittade jag mig en kjole/klänning som jag ska ha när jag e förlover till Jannicke i Juni. Eller ja...den må göras om en del. Men färgen var precis som jag ville ha å en del av snittet på den. Men resten ska göras om...hehe... så det blir en liten egen design av den. Så får verkligen hoppas att den blir bra å att jag kan representera bruden så gott jag kan ;-) Ahhh... som jag längtar tills deras dag.

Nån mer än mig som redan är less av all snö?? Det e ju liksom ingen mellanting i detta land. Var ju tvungen att gräva fram bilen idag efter jobb. Gahh.... Å mer ska det blir. Sakarias var så fin när vi åkte hem från dagis. Han sa att Mamma, om man säger "Snö snö gå din vei, sol sol kom till mig" Då försvinner det alltså, det tar bara några dagar... tihi... sötnosen. Så då satsar vi på det :-)

God kväll! 

Måndag å en aning trött...

God måndagskväll. Har satt mig gott till i soffan, under filten å småtittar lite på tv. En aning sliten efter allt för lite sömn i helgen. Jannicke fyllde år å vi var bjudna dit till lite bursdagsfest på kvällen. Anders orkade inte efter all jobb så jag tog bilen dit å tänkte att jag kanske skulle köra den kvällen. Men tog med mig lite kläder ifall jag blev över. Å det tog ju ca 5 min till jag var övertalad om det ;-) Vinet blev serverat å ingen hemgång i sikte. Dem bjöd på fantastisk tapas (som jag älskar). Synd man blir så fort mätt så man tom inte får smakat på allt. Det var en mycket lyckad kväll. Tror vi var ca 20 stk, många nya att lära känna å en massa goda skratt. Hennes blivande man, hans bror å deras kusin/syskonbarn stod även för en fantastisk underhållning då dem är helt rå till å spela å sjunga. Vi hade det så kul att klockan passerade 6 innan vi gick å la oss. Så länge har jag inte vart uppe sen låååååångt före jag blev sjuk eller fick barn för den delen...hehe... Men det betyder ju bara på att man har haft det kul. En aning värre dagen efter bara. Det blev soffan ute i Bamleland som gällde med en lätt  jentefilm. Så tusen tack för en fin kväll!

Annars så var jag både hos fastlegen å fysio förra veckan. Ska tillbaka till fysion imorgon å efter bara en behandling e det stoooooor skillnad. Känns som man går ner 10 kilo liksom. Å jammen så e jag inte lika yr heller. Men jag har fortfarande ont i axlar å skulder så det ska bli gott å ha en timme imorgon å. Fastlegen såg på såren å han tyckte det såg bra ut. Blodtrycket var ju som vanligt ALLT för lågt å jag vet liksom inte vad jag ska göra för att få det upp. Det e ju liksom inte bra det heller. Men jag förösker att dricka så mye vatten som jag kan å annars e det ju inget att göra... Jag har fortfarande inte fått nån inkallning till kirurgen som opererade mig så det väntar jag på. Annars så har jag en samtale på Radium i slutet av Mars som väntar. Standarn e ju att man nu ska gå en gång i året på kontroll. ALLT för lite tycker jag så jag får iallfall en samtalstimme där inne vart halvår. Å då kräver jag att dem tar en full packe med blodpröver. Även om jag vet att det inte visas om man har kreft så är det faktiskt en trygghet på något sätt. Å så kräver jag att hon känner på lymfer å sån. Bryr mig inte så mycket om att jag e kravstor å gör så att de har mer å göra. Det e faktiskt mitt liv det handlar om. Men detta e ju läääänge till så tills dess ska dessa sjukdomstankar hålla sig långt borta. 

Ha en fin kväll vidare <3 KRAM <3

God fortsättning på det nya året

Ja, det blev jammen mig ett sent Gott Nytt År här å. År 2013 ligger bak oss och vi har förhoppningsvis ett fint 2014 framför oss. Det förra året slutade så fint med att vi var bjudna till Jannicke med familj där även Halvors bror och barn kom. Så vi blev totalt 11 stk. Det blev serverat en fantastisk 3 -rätters middag å både barn å vuxna kosa sig massor. Vi startade lite tidigare med att skjuta upp raketer så barna fick va med på det innan dem gick å la sig. Jag glömde ju givetvis kameran hemma så några bilder har jag inte. Men barna tyckte det var sååå spännande. Alla sov över och efter få timmars sömn blev vi å serverade till en stor nyårs-frukost med allt man kunde tänka sig. Härlig start på 2014.

Annars så startade jag också det nya året med att jobba igen. Första gång sedan operation i november å kroppen känns så god som ny...hehe... eller ja, knappast. Du känner ju att kroppen har liksom fått sig en stor smäll och igår gick jag utan magebältet för första gång på över 9 veckor. Både gott å inte. Gott för att jag äntligen kan andas med magen igen men samtidigt så känns det som om hela magen ska explodera. Det e liksom inget som håller "ihop" den om man kan säga det så. Men jag ska pröva iallafall så får vi se. Ska till fastlegen på tisdag så då får vi se om han tycker att det ser bra ut. Men den nya kroppsdelen har det iallafall fint och blodådrorna fungerar som det ska.  

Trots allt så har ju 2013 varit ett strålande år. Alltså, jag sitter här fortfarande. Det trodde jag aldrig när jag fick diagnosen i 2011. Jag vet att jag är inne i en tid där chanserna för tillbakafall är enormt stora. Och realist må jag faktiskt vara i en sån situation. Samtidigt som jag njuter av tiden och får dålig samvete så fort jag har vart lite arg på barna. Jag är inte så rädd för ett lokalt tillbakafall, det hade jag tacklat. Men i denna typen av kreft så blir det oftast inte det utan att kreften har sprdit sig vidare å du får bara livsfärlängande mediciner. DET skrämmer mig mest. Men prat om det. Det får vi ta när det kommer å då hoppas jag att vi snackar 50 år fram i tid. Den koden må ju knäckas snart!!!

Så idag sänder jag alla mina goda tankar till er som sliter lite extra nu. Jag har lärt känna många fina jenter som inte har det så bra nu å som kämpar. <3

När jag fick diagnosen så satte jag mig några mål. Mitt första mål var att ta med barna till Kristiansand å se Sabeltann den förstkommande sommaren. Det gjorde vi :-) Mitt andra mål var att få åka till syden tillsammans å slappna av. Det gjorde vi i år och det var helt underbart att få vara borta med familjen. Mitt tredje mål var att vi skulle bli gifta. Å jammen så klarade vi det å :-) Denna gång har jag suttit ett mål som är lite längre fram. Och det är att få se mina barn starta skolan. Då pratar vi 2 1/2 år för begge barna. 

Folk får tycka vad dem vill å de flesta som ser mig så tror dem att jag är helt tillbaka till det normala. Men som sagt så må man vara realist och man har ju lärt sig att njuta alla dagar lite extra. Det skulle fler göra. Vi har börjat att planera lite i 2014 så får vi se vad det blir. Det e ju kul att ha nåt å se fram emot.

Ha en fin söndag allesamman! <3

Ett lite sent God jul

Då var julen över för denna gång. Går alltid allt för fort men samtidigt är det lite skönt när det värsta är över. Mamma kom hit i lördags. Vi var först en runda å lämnade runt lite julegaver å så hämtade vi henne vid båten efter det. Sedan har det var några lugna dagar med lite småshopping in i det sista. Att man aldrig blir klar i tid liksom. Natten till måndagen låg Wilmer å skrek hela natten å klagade över att han hade ont i örat. Det blev ingen sömn på nån av oss. Å när jag inte får nog med sömn mår jag riktigt dåligt. Efter sjukdomen är jag helt beroende av att få nog med timmar. Annars blir liksom hela dagen förstörd å fatiqen slår till. Vi hade egentligen planerat att vara i affärerna kl 9 dagen efter för att handla in det sista eftersom det e lugnast då, men jag hade ju inte en chans. Men vi kom iväg till slut på en liten snabbhandling. Wilmer mådde bra dagen efter så jag har inte en aning om varför han bara hade ont under natten.

På kvällen dagen för den stora dagen var det igång med de sista förberedelserna och sen var det bara att slänga sig i soffan å se på uppesittarkvällen med bingolotto. Mamma hade med sig lotter, å jammen fick jag bingo å vann hundra kronor. Ja ja...alltid nåt. Försökte ringa in men kom inte igenom från Norge (!?!?!??!) så det var synd. Hade ju inte suttit fel med en färgfemma liksom ;-)

På julaftonsmorgon bankade det på verandadörren sån lite före 8. Å till barnas stora glädje så var det jammen mig en julenisse som kom förbi med en gave. Sååå kosligt alltså. Så här var det glada barn som var väääldigt spänta på resten av dagen. Sååå många julegaver under julgranen som de bara fick se på och som nissen hade vart å leverat under natten. Wilmer var inte alls rädd utan pratade massa med han medans Sakarias höll sig lite mer i bakgrunden. Det ösregnade ute så nån julstämning utanför såg man inte dessvärre.



Anders som jobbar på julafton kom hem runt 14 och hans mamma var med. Det var bara oss denna jul men det var riktigt mysig det  å. Det blir ju ganska mycket liv i huset med två små barn ändå. Vi åt som vanligt svensk julmat. Jag e ju inte så glad i den norska julmaten å eftersom det e jag som ska laga den så blir det svenskt. Den norska får de äta en annan dag. Ja, folk får bara tycka att jag är lite sär men sån blir det bara :-) Å i den svenska julmaten så hittar alltid alla nåt de tycker om eftersom det är många olika rätter.

Lite efter kl 16 fick vi jammen besök av Tomten igen. Denna gång måste vi ju säga att det var Tomtens hjälpare eftersom det var en annan denna gång. Barna fick så himla massa fint å även vi vuxna. Tror jammen mig att jag har vart snäll i år å för jag fick sååå massa fint. Tusen tack <3

 

Så det blev en lugn men mysig julafton. Jag var fortfarande supertrött efter allt för lite sömn så tack å lov för att mamma var här å hjälpte mig. Hon tog hand om det mesta egentligen. Men jag kände samtidigt att kroppen inte var med som den skulle. Dagen efter blev jag bara mer dålig. Mådde illa å hade ont i magen. Till slut låg jag å spydde bara. Så ja...det var den juldagen. Orkade inget egentligen. Lite tråkigt eftersom detta var sista dagen innan mamma skulle åka hem igen. Så igår åkte mamma hem å jag låg ännu en dag i soffan. Har vart uppe å hjälpt barna å bygga ihop bilbanor, tågbanor mm men inget mer än det. Det blev norsk julmat igår men jag var inte i form till å få i mig det heller. Men så fick iallafall de andra sin efterlängtade mat *sss*

Formen idag är heller inget vidare. Jag är fortfarande väldigt yr. Å givetvis börjar jag att bli livrädd om vad det nu kan vara. Trodde det liksom bara var nån vanlig spysjuka, men det brukar ju gå över fort å heller ingen annan i detta hus har blivit smittad. Så då börjar ju jag givetvis frykta det värsta som jag alltid gör. Gahhh.....man blir ju galen av det här. Så nu hoppas jag på att det kommer av att jag är så stel i nacke å skulder men i mitt huvud surrar bara tankarna om spredning... Må ordna timme till fysio efter nyår igen iallafall.

    

Nu lagar gutta pizza medans mor slappar (igen). Får hoppas dagen morgon blir bättre alltså. God kväll!





 

Jullov

Dagen barna har väntat på har kommit å de har nu jullov. Eftersom jag inte startar med att jobba innan 2 januari så hade vi chansen att ge de lite extra dagar fri nu så det e gott. Men mest väntar de väl på att tomten ska komma. Jag kan väl heller inte direkt skryta på mig att jag e färdig med allt till jul. Har lite kvar att handla in å så ska maten förberedas å vi ska baka en runda med pepparkakor. På söndag tar vi in granen eftersom Anders jobbar hela måndagen. Så kanske vi får chans att slappa lite mer på dagen för den stora dagen. I år så blir det ju en ganska lugn jul med bara oss å min mamma å svärmor. Men det e gott det å ibland. Hade önskat att fler ifrån familjen var här men det får bli en annan gång. 

Blev en lugn hemmakväll idag. Anders e på julbord å jag har slått in julklappar å ordnat lite. Sakarias startade med en egen tradition ifjor med att pynta julegaverna med klistermärken å det vill han gärna göra i år å så det får han göra imorgon. Efter det blir det en tur till Sandefjord för att hämta mamma vid båten. Får hoppas att vädret håller sig stabilt så att båten går bara. Annars blir det väl fort en Sverigetur :-)

Kom ju på att jag hade glömt att köpa svensk julebrus sist vi var i Sverige. Krise liksom...! ;-) Men jag gjorde ett försök med att efterlys nån på facebook som skulle till Sverige å kanske kunde köpa med sig detta åt mig. Å det funkade ju jättebra. Fick svar å snälla Trine köpte med sig 4 flaskor som jag ska njuta en del av på julafton. Julmat utan julmust e liksom inte detsamma. Så tusen tusen tack till dig för hjälpen :-)

Annars så går det bra med mig. Får ju lov att börja lyfta lite mer nu men känner på kroppen att det är ovant. Men nu e det bara att börja träna upp sig. Ångrar i vart fall inte på att jag gick igenom denna operation nu. Även om jag kanske skrev detta ett antal gånger för. Men jag har ju haft en himla tur än så länge men att såren har grodd så fint. Ska bli spännande å höra vad de säger på kontrollen som blir i ca februari. Det ska iallafall bli gott å börja jobba igen i januari. Som jag har sagt flera gånger förr så är vardagen den bästa. Men nu ska vi njuta några fina juldagar tillsammans. För 2 år sedan trodde jag ju aldrig att jag skulle sitta här så det påminner en bara fler gånger om hur tacksam man ska vara. Man vet aldrig vad som sker framöver. 

Jag tycker inlägget i tarapi.no var så bra det sista. Å jag klagar absolut inte över julestress å liknande. Jag har själv vart i samma situation å hon beskriver det rätt från hjärtat. Kanske en tanke å få med sig. Ha en fin helg och snart 4 advent <3

 

Lucia-dagen

Fredagskväll å jag har krypit ned i soffan. Väntar på att finalen i The Voice ska starta å ikväll som alla andra kvällar så e det ju handboll, så därför startar ju inte det innan kl 22. Gahh...jag som hatar handboll. Men typ hela Norge sitter ju klistrat framför tvn å i tillägg kallar detta en jultradition. Men jag förstår dem på ett sätt å, för de norska handbolltjejerna e ju bara helt rå. Så pass har jag fått med mig ;-)

Den stora Lucia-dagen har vart å. Absolut inte det samma som i Sverige men när man har söta små barn som ska gå i luciatåg i barnehagen så kan man ju inte annat än att bli helt rört för det. Vi skulle möta upp kl 7.30 å tåget starta kl 8. Söta små lucior å tärnor. Jepp, det e det som är. För här i Norge kan även gutter va tärnor!! Inga stjärngossar, pepparkaksgubbar eller tomtar här nej. Jag har ju försökt att få på mina barn en stjärngossehatt men eftersom inga andra barn på dagis har det så vill ju givetvis inte dem det heller. Så då får de bara va tärnor då... Mest konstigt för mig kanske.... ;-)

Å inga bilder blev det heller på dem. De hatar ju att bli fotograferade om dagen så det fanns inte en chans. Efter tåget å lite sånger serverades det en härlig frukost till oss alla. Så det blev en riktigt mysig start på dagen. Var ju redan hemma kl 9 så då satte jag igång med att baka lussekatter. En runda till var det dags för. Så då passade jag på att ta turen till jobbet så de kunde smaka å även en tur på gamlejobbet å Anders jobb med lite lussekatter. Nåt må ju denna svenska "lucia" bidra med ;-)

Igår var vi på den årliga grötfesten sammen med en vännegäng å härom dagen hade jag koseligt besök av söta Charlotte å hennes dotter som kom hit å åt middag. Har också vart en tur hos Jannicke å lagat julgodis å det var ju lättare sagt än gjort. Men många skratt fick vi iallafall. Så denna vecka sprang iväg den å. Jag som har haft såååå god tid på mig att fixa klart allt inför jul börjar nu känna att jag har en hel del igen. Helt plötsligt e jul å nyårsafton här å efter det har jag tänkt mig på jobb igen. Då hoppas jag att det går fint att starta igen och jag glädjer mig. Kroppen e fortfarande öm men såren ser fina ut. 3 veckor till med detta magebälte, så det börjar ju att närma sig. Snart kan jag börja träna upp kroppen lite mer å det ska bli gott det å. Känna att man gör nåt å faktiskt vara trött när kvällen kommer, för det e jag liksom inte nu. 

Hoppas ni får en riktigt fin helg. Kram på er!

Dagarna går...

Jösses, vart tog denna vecka vägen egentligen. Jag tycker dagarna går så långsamt, men när man ser tillbaka så har ju egentligen bara veckan sprungit iväg ändå. Men jag vet knappt vad jag har gjort. Jag har nu iallafall vart ute å kört lite bil. Ja, bara till byn å tillbaka å det har väl gått helt ok. Det som är dumt är ju att på den sidan som bältet ligger på är ju den sidan som jag är opererad. Så jag må va lite försiktig. Har fått handla in några julklappar, vart inom jobben en liten tur och vart med Anders på jobbet å druckit kaffe. Ja, man saknar lite det här med att vara sosial ;-)

På onsdagskvällen var vi ute å åt med jobbet vilket var riktigt mysigt. På mig blev det en god biff medans de flesta av dem andra åt julmat. Det e liksom inte helt mitt bästa valg så när jag hade chans att ta nåt annat så gjorde jag det. Å på torsdagen var vi några stycken hemma hos en väninna å skravlade hela kvällen. Så det var otroligt gott å få komma sig ut lite efter att bara ha suttit hemma nästan en månad. 

Helgen har vart lugn. Igår bakade vi lussekatter å jag säger bara vilken skillnad nu när jag har en riktig köksmaskin. Sååååå mycket lättare ju. Kanske inte nåt konstverk men dem blev fantastiskt goda. Å i natt kom ju snön för första gång så barna var väldigt ivriga efter att få komma ut å leka i snön.

I veckan som var så hade jag ju liksom nått målet med att slippa att ha på magbältet på natten. Äntligen tänkte jag, det ska bli sååå gott. Om det var det...näe egentligen inte. Det är otroligt hur van man kan bli att ha nåt sånt runt kroppen. Nu kändes det som om hela magen satt "lös" på nåt sätt. Å det har jag ju verkligen inte efter denna opeartion *sss* Å rätt å slätt var det så obehagligt att natten efter så tog jag det på mig igen. Om det e en vana eller om det faktiskt kan va så att jag forfarande behöver ha det på vet jag inte så vi får se. Jag ska ju til min fastlege på tisdag så ska höra lite med han.  Jag har ju haft det dag å natt nu i snart 5 veckor så det e ju inte så konstigt om man känner sig "naken" utan det...?

Så då får vi se vad denna vecka bringer...  God söndagskväll <3

Rastlös i hemmet

Ja, nu börjar jag att bli riktigt rastlös. Man blir precis som ett litet barn när det finns saker man inte får lov till att göra. Ja, då är det precis DET man har lust att göra där å då. Nu har det gått snart fyra veckor sedan operation å denna vecka har jag tänkt mig att ut å köra bil iallafall. Bara såna småturer för att testa så det känns bra med armen. Men det hjälper ju massa att bara kunna komma sig en tur till byn. Men just idag känner jag mig helt inlåst. Ska liksom inte köra bil å så fungerar jammen mig inte mobilen heller. Jag ska byta över till ett annat abonnemang å må då ha ett nytt simkort. Detta ligger då givetvis i butiken till Anders. Och vi trodde det var på onsdag som det skulle bytas. Men nej då....det var ju givetvis idag. Så när jag skulle ta en telefon idag så funka ju givetvis inget. Tur jag iallafall har en data som fungerar nu. 

Men jag har ju ett hus som ska ordnas å pyntas. Alla fina bilder som folk tar å lägger ut på instagram å fb å allt det där, det kan ni bara glömma att se ifrån mig iallafall.... Fattar inte vart alla får sån energi och för det första all tid ifrån?!?! Här går det i ett sakta tempo å jul blir det väl ändå. Har massa å ta tag i här hemma men kroppen e ju liksom fortfarande en aning redusert å jag ska ju inte lyfta nåt än. Å när man har 2 barn i sån ca 1 meters höjd så säger det sig själv vart den mesta roten ligger. Och det betyder också att denna kropp må böjas ett x antal gånger vilket är absolut inget att rekomendera. Behöver jag säga mer...? Så det blir lite då å då. Å en kaffepaus e viktigt mellan slagen ;-)

I helgen var vi en liten tur i Borås för att hälsa på Mamma. Jättelänge sen vi var där nu så det var riktigt kul. Vi var på en liten julmarknad där vi fikade och tog lite lotter. Barna vann varsin chokladkalender å lite annat godis. Vi tog oss också turen ner till Varberg för att besöka min mormor och tog en liten fika där. Gott å se att hon är så pigg å ser så gott ut. Å när man ändå e i Varberg å ska mot Borås igen så stannade vi inom Ullared. Jepp, Ullaredstur innan jul.....puuhhh...... Men det blev lite smått å gott som vi lagrade upp med. Å så var det tillbaka till Norge. Köpte hörlurar till barna som de kan ha på sig när de ser film i bilen så hör både dem bättre å vi kan lyssna på det vi vill...å jag säger bara, varför har jag inte gjort det förr??? Sakarias satt ju som ett tänt ljus hela vägen.

 Näe, nu e kaffepausen slut. Dags att greja lite igen. Ha en fin eftermiddag! Kram

 

Hej vad det går :-)

Snart 3 veckor sedan operation och det betyder att jag nu får lov att lyfta armen lite mer. Till nu så har det bara vart i samma höjd som hjärtat, men nu liksom får jag lov att ta det över huvudet. Om jag ska va helt ärlig så har jag nog gjort det tidigare. Så länge som det inte gör ont så glömmer man sig bort och gör det ändå. Så får vi hoppas att det går lika fint ändå. Å så är det en vecka kvar till jag får köra bil. Alltså även här så känns det som jag säkert kan göra det nu men jag vågar inte ta några chanser. Jag har inte tänkt att hamna på nåt sjukhus igen så det så. Men annars så e jag supernöjd. Sån lättnad att kunna ta på sig vad som helst igen. Sedan att detta magebälte e fruktansvärt knöligt å irriterande å ha under så e jag strålande glad om dagen. Har faktiskt kommit på mig själv att tänka att nu har jag faktiskt inte tänkt tanken på sjukdomen kreft, utan istället om hur det går efter operationen. Å DET är härligt det.

Jag träffade en dam idag som hade vart igenom detsamma. Hon sa att hon var så trött på att höra folk prata om henne og kreft att nä, det där hade hon lagt ned i en låda/skuff å lagt bak sig och om hon så måtte öppna den lådan igen så skulle hon ta det då. Och ja, precis sån ska det vara. För mig så e ju detta kanske lite för kort tid men jag känner själv att jag klarar att slappna av lite mer. Och de dåliga dagarna kommer allt mer sällan.

Vad har jag annars hittat på då...? I helgen hade vi lite besök å så var vi på bio och såg Jul i Flåklypa. Barna tyckte det var riktigt skoj även om de fick lite myror i bena dem sista minuterna. Å så har jag hunnit med att köpa lite julklappar och sen slappat av. Igår körde vi ett vännepars dotter till ridskolan. Riktigt skoj att få komma tillbaka till sina "vana trakter" som på en ridskola. Många år sedan jag gjorde det och höll ju heller inte på med det så länge eftersom jag är växt upp med hästarna rätt utanför huset. Men det e ju alltid viktigt att få lite kunskap. Och igår hade jag lovat att ställa upp att köra till jag kom på att jag får ju inte lov att köra bil....hehe....länge leve chemohjärnan. Så då åkte vi hela familjen istället. Barna tyckte ju detta var otroligt spännande. Men de skulle absolut inte klappa hästarna. Wilmer däremot tyckte väldigt synd om dem eftersom alla hästar stod i "fängelse". Å duktig tjej som hon var och en aning stolt när vi alla kollade på henne. Jättekul å få va med å vi kan gott köra henne fler gånger ;-) Man blir ju lite småsugen att slänga sig upp på en häst. Så hoppas jag kan få chans till det en eller en annan gång.

Igår fick jag jammen köpt mig en köksmaskin eller vad man ska kalla det. Vi fick ju en del gavekort till bröllopet så då passade vi på. Så här ska bakas bröd å bullar men allra först blir det väl lussekatter som är ett måste snart. Min syster har ju världens godaste recept på det, så det ska bli gott. Tänk att det är snart 1 advent å vi här i Skien har inte sett en enda snöflinga än...när kommer det tro?? KRAM

Från plus till minus

2 veckor sedan operation å om 2 veckor så får jag lov att köra bil igen. Ja, det är väl nästan det värsta. Tänk så bortskämd man e. Men allt hade vart så mycket lättare om jag kunde det. Vi bor ju liksom inte så supercentralt så det går väl en buss då å då kanske. Men ovant, jaaa verkligen. Men Anders har ställt upp å hämtat mig så jag kommit mig ut lite. Det e ju liksom lite ovant att bara gå hemma sån här. Är fortsatt lite öm men kallar det inte så ont. Det mer knyter sig i magen var gång jag reser mig upp och så känns det som att magen ska sprängas när jag går. Men inte direkt ont. 

Har vart hos fastlegen så att han har fått sett på såren å det ser fint ut. Det är egentligen bara naveln som är lite röd å vätskar en del. Så där må jag byta plåster å ordna å styra litegrann. Så hoppas att det blir bättre snart. Annars så ser det jättefint ut. 

Annars så har den sista veckan gått ganska så fort. Å så har det ju faktiskt blivit kallt. Förra helgen hade vi besök av Jannicke å barna å när vi var ute då så var det uppe i 12 grader å vi hittade blommor ute. Nu har det blivit runt 5 minusgrader och det är ju liksom lite mer normalt. Men givetvis så klagar man ju för det med. Snön kan gärna vänta till 1 december. Den behöver aboslut inte komma för det. E ju som sagt inte så väldigt glad i snö men under julen så må det finnas om jag fick bestämma. 

Annars så sitter jag å drömmer mig bort om utlandsresor om dagen. Har inte besämt vart vi ska åka än men bara det är sol, bad och god mat så e jag glad. Det blir ju en familjsemester i år å och det viktigaste är att barna får det fint. Då får vi föräldrar det automatiskt bra. :-) En resa med upplevelser får vi ta när dem blir lite större.

Det e ju trots allt en mysig tid vi snart går in i. Julklappar behöver snart att köpas in och sändas iväg till dem som bor långt borta. Jag får väl ha med mig en personlig shopper som kan hjälpa mig med detta och samtidigt vara bärhjälp eller nåt. För det e ju så mysigt att vara på julklappsshopping å hitta julklappar som man verkligen vill ge bort. Och i år så har jag ju faktiskt väldigt god tid till det.

God kväll!

Det går framåt...

God eftermiddag!

Lite mer än en vecka sedan operationen och formen är strålande. Det var otroligt gott att få komma hem då jag tycker att man känner sig mer "sjuk" när man bara ligger på sjukhuset och det enda man gör är att ligga där och ta några små turer i gången. Så alltid bäst att vara hemma. <3 Jag haft tur att jag haft mycket besök och det sätter jag stor pris på. Dagarna börjar redan bli långsamma. Jag är inte lagad för att sitta hemma och ivartfall när man inte får gjort stort. På tisdagen vart det tom lite shopping. Jannicke ställde upp som min privata chaufför och bärhjälp. Jag behövde handla in lite som jag behöver nu efter opeartionen samt en del ullkläder. Så där rök pengarna fort ska jag lova er. Och så måtte jag sticka inom jobbet å för att säga hej. Så det var kul. Givetvis så blev jag sliten men ett par timmar höll det å så var det hem till soffan igen.

På onsdagen var jag hemma men det blev en liten tur ut på eftermiddagen då Wilmer behövdes klippas. Tror aldrig han har vart så långhårig som han var nu. Så då fick vi gjort det. Eftersom jag inte får lov att köra bil på 3 veckor till så blev Anders med. Det är väl egentligen ett av de största hinderna. Så det längtar jag till. Jag e ju liksom glad i att vara hemma. Men när du faktiskt inte har valet om att bara ta bilen å köra ut en tur då blir liksom behovet mycket större.

Det är ju inte stort jag får gjort här hemma. Å så fort jag anstränger mig lite för mycket så får jag ont. Jag får inte lyfta mer än ett mjölkpaket och klarar knappt att böja mig. Så huset får se ut där efter dessvärre. Allt tar sin tid och det är väl kanske det som jag må jobba med när det gäller mig nämligen ordet TÅLAMOD. Det e liksom inte min grej det. 

Jag tar heller inte smärtstillande längre. Givetvis så har jag ont men inte så att jag behöver ta nåt. Jag hatar att ta tabletter och om jag må göra det då ska det vara krise...hehe... och det är väl det inte nu...eller? ;-) Något annat som e jobbigt är det här jag må ha på mig. Alltså, jag må ha det både på daggtid och när jag sover och det är väl det värsta. Det är som en korsett, ett magebälte som ska sitta gott på. Så jag kan ju bara glömma att andas ner i magen. Detta för att resultatet ska bli bättre och för att svullnaden ska försvinna fortare. Efter 6 veckor så håller det med att jag bara har på mig det på dagtid ett bra tag till. Puhh.... vi snackar efter jul :-) Men ska man bli fin så.... ;-)

Det var iallafall superhärligt att se barna igen. Sakarias som jag trodde skulle ta det här värst har verkligen blivit stor pojk. Givetvis kom det några tårar å han sa att han hade saknat mig så mycket. Å han tycker inte helt om att mamma må gå med plåster. Men däremot så passar han på mig. Han hämtar saker, lägger filtar över mig å passar på att Wilmer inte ska klättra på mamma. Wilmer tog detta lite värre. Han har blivit väldigt mammadalt men tycker det är kul att se att mamma har plåster. Jag har nu sovit några nätter på gästrummet på första våning eftersom våra barn kommer till oss varje natt och ibland så märker jag det inte ens. Så då jag var rädd att jag skulle få nån spark eller nåt på mig så valde jag det. Men var natt vaknar jag av att Wilmer sitter i hallen å gråter. Anders med sitt sovehjärta hör ju inte det, men det hade nog inte hjälp med han. För när jag har gått upp så har Wilmer trott att jag vara borta på sjukhuset igen och därför blivit så ledsen. Stackars lillgubbe. Så då har jag blivit med in på rummet tills han somnat och sen gått ned igen för å lägga mig. Inte lätt å vara liten <3

I eftermiddag skulle vi egentligen sitta på flyget till Liverpool sammen med några vänner. Denna resa var ju redan bokad för jag visste om operationen. Men nu blev det inte så dessvärre. Jag hade aldrig orkat åka på tur nu samtidigt att chansen för att få blodpropp i det nya bröstet är ganska så stort så här tar vi inga chanser än. Så nästa år så :-) Så till er andra, kos er masse!! 

Ja nästa år då hoppas jag att vi kan starta med blanka ark. 2014 kan ju bara bli fantastiskt. Alltså gievtvis så har ju detta år verkligen satt sina spår men nästa år så satsar vi på ett år med mer normala dagar, vanliga vardagar och givetvis massa spännande saker å. Så länge det inte har nåt med sjukhus att göra :-) Många har ju undrat om jag inte ska byta efternamn efter bröllopet. Och jo, det ska jag faktsikt. Men först måtte vi vänta på denna Liverpool tur som redan var bokad i mitt gamla efternamn. Ingen vits å börja styra så massa där eftersom jag har ett svenskt pass. Sedan ville jag inte börja styra när jag skulle opereras. Men nu tänkte jag att det är väl helt naturligt att starta år 2014 som Fru Skorve junior...eller hur? ;-)

Gog fredag folkens! <3 KRAM

Äntligen hemma <3

Jag e hemma :-) Underbart! Igår tog dem det sista drenet å jag fick valget om att få åka hem som idag. Och eftersom jag slappar av så mycket bättre hemma å saknar mina småtroll så massa så var det en självklarhet för mig.

Vaknade idag efter en så ganska så sömnlös natt. Hade väldigt svårt att somna igår då det pricka i bena så jag höll på att bli galen. Klarar inte att ligga stilla så mycket alltså. Jag gick ju givetvis några turer i gången å blev sliten av det, så mer blev det inte. Mamma var å besökte mig igår. Hon har ju vart här i helgen och hjälpt till lite och tagit hand om barna. Men idag åkte hon hem så jag hann iallafall träffa henne lite igår. Jättemysigt och första gång som jag orkade lite besök förutom Anders. Tusen tack för hjälpen Mamma!! <3

Idag kom legen redan in till mig kl 9 och sa att om jag ville så kunde jag åka hem. Så då äntligen kunde jag ta min första ordentliga dusch på 6!!!!! dagar. Å sååååå härligt!! Jag kunde stått där i en evighet. Sedan ville de se lite på såren och allt såg bra ut. Vet att många är "intressert" om hur det ser ut och det är ju egentligen först nu som jag har vågat se själv. Magen e borta :-) å det nya bröstet ser bra ut. Det tar ca 3 mnd innan man vet hur formen blir och om man må fylla på mer så det får vi se på den kontrollen. Men det är ovant. Och så tycker jag det är helt otroligt hur dem får det till alltså. Vilket handverk!! :-)

Anders hämtade mig idag och bara att få dra in några djupa andetag i frisk luft idag var fantastiskt. Det går inte så fort när jag går men det kommer sig. Jag må ju inte glömma att jag blev "släppt ut" lite tidigare än vad som är normalt. Så nu må jag ha på mig typ som en korsett i sån ca 8 veckor. DET blir en utfordring det. Den har liksom som en kudde/pute över såret på magen så man känner sig stel som en pinne. Annars må jag hålla mig god å varm så inte blodtillströmningen blir dålig. 

Otroligt gott å komma hem. Jannicke var inom en tur å skravla lite så det var väldigt koseligt! Tack söta!! <3 Nu väntar jag bara på mina söta små. Å såååå som jag saknar dem. Har aldrig varit ifrån dem så länge någon gång innan. Det blir säkert en hektisk eftermiddag men jag ska ta det med ro och förklara barna så gott jag kan. Det blir ju inte lätt för dem att förstå att deras mamma inte kan kose som för.

God eftermiddag folkens, och om ni undrar om jag tror att det är värt det nu så jammen så svarar jag nog ja där. Så länge det går den rätta vägen ;-) KRAM

 

Operation utförd!

God förmiddag allesamman!

Första gången som jag öppnar datan här på sjukhuset. Har ju använt mobilen men har inte orkat tänka på att ta upp den andra å skriva lite. Men så här är jag :-)

Vill ni veta hur det har varit...?? Om jag ska va helt ärlig.... ett rent helvete. Sån, så var det sagt. Så jag hoppas verkligen att detta blir bra till slut och att det är värt det och att jag inte behöver in å justera eller igenom fler operationer. 

Dem väckte mig klockan 6 på onsdagen. Då var det bara att hoppa i duschen å tvätta sig med ett speciellt medel som lukta förfärdligt. Även håret skulle tvättas i det. Å sedan var det bara att hoppa i sängen och vänta tills jag blev hämtad. Det blev lite väntan då de inte kom innan 7.45 men de måtte göra mig klar eftersom det vart vaktskifte här. Å så upp till operation. Jag blev tagit in ganska så snabbt och över på en stenhård operationsbänk. På med en grön mössa och dem började ge mig avslappande mediciner. Dem strök mig i ansiktet och sa att detta skulle gå bra. Det kom väl säkert en tåre eller två så det var väl för att lugna ned mig. Å till slut föll jag ned i sömn. Zzz...

Jag vaknade upp i operationsrummet. Stel som F.. i armarna och klarade knappt röra mig. De pratade om att klockan var runt 4, mer kommer jag inte ihåg.  Men då tog det ju inte sååååå lång tid iallafall. :-) Jag skrek efter vatten då hela munnen var uttorkad och jag fick en liten slurk. Det körde ut mig på intensiven där jag skulle vara till dagen efter. Jag ville ha mera vatten men fick bara några droppar. Och jag förstod ju varför. Ju mer vatten, ju mer spydde jag. Men munnen var så torr att jag höll på att bli helt galen. Lösningen blev att jag knaprade på isbitar istället. 

Dem kollade till mig en gång i timman. Såg att färgen på kroppen såg fin ut och att de hörde blodtillströmningen genom bröstet. Detta var de längsta timmarna i mitt liv tror jag. Jag klarade knappt att sova heller. Det närmade sig natten och vi var ju flera som låg på övervakningen i samma rum. En liten pojk som skrek efter sin pappa, en annan tjej som inte sa så mye och en äldre man som hade riktigt ont. Han var nog lite groggy efter narkosen och låg å skrek om att han inte var på ett sjukhus utan att han låg i en källare där de hade bundit fast honom i elektriska ledningar och att han behövde hjälp av polisen. Stackare. Han drog ut ledningarna han hade på sig och personalen fick lite å styra med. Men han somnade å till slut. 

Nästa morgon då jag hade blivit väckt en gång i timmen så fick jag komma ned på avdelningen igen. Det var gott. Jag blev tittad till lika ofta men nu fick jag iallfall dricka och äta om jag ville. Å jaaaa!! Vilken lycka att få vatten!!! Dagen blev lång å formen var fruktansvärd. Var detta egentligen värt det, frågade jag mig tusen gånger. Jag hade aldrig gjort det igen tänkte jag då. Smärtorna var illa och att ligga i samma ställning hela tiden tar verkligen på ryggen. Allt gjorde ont. Jag fick mer smärtstillande och tabletter mot att jag inte skulle må så illa. Jag blev ju givetvis dålig av alla tabletter. 

Det blev prat med fysio om att jag må försöka röra lite på armar å ben och andas genom en påse så jag fick upp allt slim som var. Det blev en låååång dag. Jag orkade inte höra ljud eller knappt ha ljuset på. Anders kom en liten stund på kvällen så det var koseligt. Mer besök orkade jag inte.

På fredagen hoppades jag skulle bli lite bättre men den gick sakta den å. Först väckte de mig vid 6 för att se hur jag mådde. Kl 7 kom de för att ta blodprover...så att få sova....nope.  Jag mådde fortfarande illa och fick inte behålla så mycket mat. Jag låg mest å småslumra i sängen. Men denna dag skulle jag upp. Och det gick med en himla massa hjälp. Så till slut kunde jag komma mig upp med hjälp av en stol. Man känner sig som man var 100 år liksom. Först på kvällen orkade jag se lite på tv så för första gång så kände jag att detta går framöver.

Igår vaknade jag å kände mig i super form. De kunde även ta bort 2 dren så nu har jag bara ett kvar. Jag kände mig så bra att de tom skulla tvätta mitt hår. VARDAGSLYCKA!! Å såååå härligt. Jag böjde mig över en vask / handfat och personalen tvättade håret. Jag kände mig superfräsh :-) Men detta tog ju givetvis på kroppen och efter det mådde jag riktigt dåligt igen. Blev i sängen nästan hela dagen. Men Jag hade besök av Anders och vi hade lite lördagskos med Stjärnekampen på tv å lite salt å äta. :-) Nu gick det även 2 timmar emellan de kollade att allt var bra.

Natt till idag så väckte de mig bara var fjärde timme, så jag fick faktiskt sova lite. Härligt. De kom in med frukost och jag har väl fått ned det mesta men e inte helt på topp. Jag hoppas verkligen att dagen blir bättre. De säger att det är väldigt vanligt att få en dålig dag på dag nr 3-4 så hoppas inte den kommer till mig. Ryggen gör ont, samtidigt som jag inte har sån ork att gå så massa hela tiden heller.

Så nu vet ni lite hur jag har haft det i det sista. Om det är värt det...? Det hoppas å tror jag verkligen, men det återstår å se....! Kram på er!

En hälsning från sjukhuset

Dagen idag har gått fint. Mötte upp kl 10 och fick tagit blodprover med en gång. Sedan vart det ct, prat med en lege å en anestesilege. Å så fick jag mitt rum. Enerum :)

Senare på eftermiddagen kom kirurgen in till mig å har nu ritat upp på hela magen å bröst om hur operationen kommer att bli. Han letade å efter bra blodådror med sånt dopplerljud. Nästan sån som man fick höra hjärtslagen till bebisen när man var gravid. Å en ca 8 cm tar dem bort å behåller lite kvar på kroppen ifall vi må justera senare vid ett annat tillfälle.

Nu ska jag snart i duschen. Må tvätta mig med nåt speciellt både idag å imorgon. Jag blir väckt runt 6 å operationen blir vid 8. Jag blir kvar på intensiven till vart fall torsdag så det är inte säkert jag får tag i nån telefon.

Ha en fin kväll!! Gla i er alla!! <3

Sjukhuset väntar...

Imorgon blir jag inlagt på sjukhuset här i Skien. Jag känner att nerverna börjar att komma men mest så gnager det i huvudet att jag ska vara borta från min familj. Alltså jag må ju vara den mest känslosamma mor som finns...? Jag fattar inte hur man klarar att vara borta ifrån dem små alltså. Det är säkert annorlunda när man tar det valget själv och på ett sätt så har jag ju faktiskt tagit ett valg nu om å vara borta. Men från början så är det ju inte mitt eget valg heller. Hänger ni med...? Bara surrskriver nu känner jag ;-) Jag blir ju långt ifrån det jag var. För många handlar detta om att bli "hel" igen. För mig må jag säga så gäller mer det praktiska. Och kanske om resultatet blir superduper bra så kommer jag kanske att tänka sån å. Men vi får se. 

Så nu må vi bara hoppas att operationen går så bra som den kan. Att det blir så få komplikationer som det kan bli. Och att kroppen vill godta detta. Och för att inte glömma narkosen!!! Jag har mardrömmar om att jag inte vaknar upp igen eller att jag ska vakna upp mitt under operationen...huf, dessa drömmar. Man lägger ju faktiskt sitt eget liv i andras händer. 

Jag ska möta upp på sjukhuset kl 10 imorgon. Mer än det vet jag egentligen inte. Jag vet också att jag ska ta en ct av magen. Sen får vi se. Antar att det blir mycket väntan. På själva operationsdagen så vet jag ju bara att detta kommer att ta många timmar. Så därför så ber jag er om att inte ringa till Anders utan istället att han hör av sig när han kan. Tror han har ganska så mycket att tänka på ändå så hoppas att ni respekterar detta. 

Idag har jag köpt in det sista och nu ska jag bara packa å. Jag har förberett en del här hemma, kanske mest för att jag ska slappna av lite mer ;-) Jag vet ju att dem klarar sig fint, men detta mammahjärta alltså..! Jag berättade också för barna idag vad som ska ske. Och det var helt ok att jag skulle vara borta. Men att jag ska SOVA borta å, det kunde jag ju bara glömma. DET ville dem inte ha nåt av. Så hur detta ska gå vet jag inte. Men antar att det kommer gå fint. Deras tidsbegrepp är ju inte helt detsamma. Så ikväll kröp vi ned alla 3 i sängen å jag låg där till dem somnade. Jag fick hur många pussar som helst på kinderna å dem sa bara att de ville att mamma skulle va hos dem. Inte konstigt att hjärtat redan gråter. Så nu sover de så sött i vår säng och jag ska snart krypa ned till dem som jag inte kommer att kunna göra på länge igen. <3

Och eftersom jag äntligen har köpt mig en ny data å så kanske jag kan uppdatera lite från sjukhuset å. :-)

Så som alltid, kryss en finger eller två på onsdag då <3 KRAM

Finfina lungor :-)

En hektisk vecka börjar att närma sig sitt slut. Och det med goda nyheter. Lungorna var fina så nu är jag godkänd för att bli opererad nästa vecka. Jag fick svaret först på torsdagskvällen. Å då jag i tillägg befann mig på quiz med några vänner på en pub i stan. Ja ja...så länge det var goda nyheter så. Jag vet inte vad som var "fel" men antagligen har det efter strålningen att göra. Det viktigaste är ju att det inte var nåt farligt!!! :-) Så nu står snart den stora operationen för dörren. Börjar faktiskt att glädja mig mer än att vara nervös, men jag vet också att nervösiteten kommer att komma. Två hela dagar hemma och så blir jag inlagt på tisdag och operationen blir på onsdag. Spännande, eller hur...? :-)

Denna vecka har jag som sagt haft fullt upp. Det har vart en hel del med jobbet som uppläring, personalmöte + en massa annat som jag ville bli färdig med. Sen har jag vart hos fysio, nav å köpt in en massa som jag behöver till efter operationen. Å ena kvällen blev det quiz och igår kosa vi oss ute med ett vännepar på restaurangen Ström här i byn. Men snart väntar ju ett x antal dagar på sjukhuset så då har jag nog bara haft gott av detta. Sjukskrivningen har startat och sista dagen må jag samla krafter å också handla in det sista. Det e jammen mig inte billigt att gå igenom detta. 

Det värsta jag också har kvar att göra är att berätta det för barna. Tänkte starta med det imorgon tror jag. Jag vet inte vad som är bäst om hur länge man ska vänta med det. Men jag vet iallfall att Sakarias kommer att ta detta värst då det säkert sitter i från sist gång att jag var på sjukhuset ofta. Chansen att jag får enerum är väl heller inte så stor så jag vet inte riktigt hur det ska gå till med besök å så. Huf, jag skiter i smärtor å allt det där men att vara borta från min familj, det är det värsta. Som tur är kommer barnas mormor upp på torsdag så det blir ju verkligen kul för barna. Å antagligen kommer jag att sakna dem mer än vad dem kommer att sakna mig ;-) Och för barna kommer jag att vara lika ärlig som jag har vart tidigare. Jag vill inte tänka på vad de går runt å säger till sina kompisar i barnehagen ;-) Men jag tror ändå att det är det riktiga att göra. Så nu får ni bara förbereda er på ännu fler guldkorn :-)

Det är väldigt svårt att planera vardagen efter operationen och om hur vi ska lösa allt det praktiska, så det må vi bara ta efter hand. Men jag sätter stor pris på att så många har erbjudit sig att hjälpa oss, och det kan gott hända att vi ber er om hjälp. Bara vi vet vad för hjälp vi behöver först :-)

Önskar er en fortsatt fin lördagskväll. Kramis

Røntgen av lungor

Hade ordnat en tid hos fastlegen idag då jag må ta en del blodprover infør operationen samt att legen må fylla ut nåt schema och signera på som jag ska ha med dit. Några blodprover blev det ju inte då dem inte hade skrivit i brevet att jag måtte møta upp fastande. Detta stod ju givetvis ingenstans och ingen som sagt det till mig. Och jag drog ju bara från jobb och hade ju givetvis ätit frukost. Så då må jag komma tillbaka en annan dag før att ta de med en gång på morgonen. Detta var blodprover som hade med att jag ska ta en ct av magen dagen føre operationen.

Men så tog jag upp det här med min hosta. Legen lyssnade och lyssnade på mina andetag och jag tyckte väl inte helt om hans ansiktsuttryck. Jag fick sån dålig magkänsla och det kändes precis som den gång jag søkte upp han då han sände mig akut på mammografi. Han var som sagt inte helt nøjd så jag måtte till sjukhuset før att ta røntgen av mina lungor. Så då blev det nästa stopp. In där før några bilder å så ut igen och tillbaka på jobb. Och då var vi där igen...VÄNTA. Vänta på svar.... Jag ber till de høgre makter om att det inte är nåt farligt. Att isåfall är något som jag kan få nåt før och att det fort blir bra. Operationen skiter jag i såfall i,  så länge allt kan ordnas och jag är fri från cancer. Det gnager i mig att risken før tillbakafall är stor och med den aggresiva form av kreft som jag hade och nu när jag är så himla trøtt hela tiden så kommer de tankarna extra ofta. Å ja jag vet allt det där om att jag jobbar 100%, två små barn, nygift och precis vart på en krävande kontroll med biopsi och grejer. Jag har kanske lov att va sliten. Samtidigt som jag oroar mig en del infør operationen. Inte direkt tankeløs om dagen. Men jag ska klara detta å, det har jag bestämt mig før.

Nu e det fredag och helg igen. Å jag ska kosa mig lite extra med barna nu. Vid och efter operationen blir det ju inte lika mycket av det så det är bäst att passa på. Tanken att vara borta ifrån de sticker i mammahjärtat. Samtidigt som jag glädjer mig till att vara helt färdig och jag kan vara den mamma som tar med barna till fritidsparken før att bada och inte behøver tänka på før vad før kläder jag køper. Tänk vilket lyxproblem ;-)

Njut helgen folkens och njut den fina høsten! Visst är den härlig! Kram på er.

 

 

God Lørdag!

Här har dagarna bara sprungit iväg. Jag kan väl inte direkt säga att jag har føljt legens råd om att roa ned mig litegrann før jag har ju en del som må fixas. Jag har ju mer eller mindre bestämt mig før att genomføra denna operation som är väldigt snart. Jag kan inte säga att jag är klar før det men jag tror heller aldrig att jag kommer att bli det. Så därfør så har jag en del som må ordnas føre den tid. Det mesta med jobbet tror jag att jag har ordnat nu. Så det tror och hoppas jag att det kommer att bli bra. Till och med har jag køpt in några julklappar ;-) Så nu återstår det bara en del som ska fixas här hemma och det som jag må køpa in till efter operationen. Jag har haft en irriterande hosta øver en längre tid som jag är lite rädd før ska stoppa operationen. Inte vet jag men det kan ju verkligen inte vara bra att hosta sån när hela magen är uppskuren ;-) Så det må jag høra mig lite fram om. 

Har tänkt en del øver själva operationen och tiden efter. Jag vet att risken før komplikationer är stor samtidigt som jag inte kan ta sorger på førskott. Men det är ju inte många veckorna føre jul och jag vet att det kan uppstå komplikationer en lång tid efteråt. Så det enda jag ber om är att tiden runt jul ska bli fin. Att barna får en fin och fredlig jul. DET är min høgsta ønskan. Att det inte blir en massa sjukhus besøk då. Hur vi ska løsa allt det praktiska hemma får vi bara ta det som det kommer. Inte direkt den mest passande tiden på att jag ska ligga på sjukhus igen men det må ju bara gå. Vi går i en spännande tid i møte och tänk om allt bara går helt superfint..?? Att jag nästan kan bli som førr  å sluta tänka på vilka kläder jag har på mig och køpa dyra plagg som egentligen inte är nåt fina men som jag må ha....! Så egentligen så glädjer jag ju mig massa!!

Idag har vart en riktigt slødag. Vi har haft mysigt besøk men hållt oss inne hela dagen. Gott det å ibland. Barna har kosa sig och ikväll har jag bara slängt bena høgt før en slapparkväll. Härligt. Imorgon är det bara att komma sig ut och førbereda lite infør vintern. Antar att den snart står før dørren varken jag vill eller inte. Då e det bara att ta fram resekatalogerna och drømma sig bort. En førsenad brøllopsresa väntar ju :-) God Lørdag folkens <3

 

Brev från sjukhuset

Før några dagar sedan døk det upp ett brev ifrån sjukhuset i Telemark. Den førsta tanken var bara att Vad är det nu liksom?? Jag har ju inget brev jag ska vänta ifrån dem nu...!!! Øppnade brevet å høll på å trilla av stolen. " Du har fått tid till inläggelse vid plastikkirurgisk avdelning i Skien" Ähhhhhh.....what????? Och det redan i starten av november!!!!!!!!!! Alltså, det har gått 10 mnd sedan jag var där och pratade med dem och de sa att väntetiden var 3 år! Alltså TRE år!!! Jag vet att dem jobbar med att få ned køerna men jag har också hørt några rykten om att de opererar färre på sommaren. Jag visste inte om jag skulle jubla eller gråta. Ibland blir det liksom lite før mycket før mig, och det är det just nu. Jag var inte det minsta førberedd på detta alltså. 

Att gå ifrån att inte veta om den hemska sjukdomen befinner sig i sin kropp till å bli opererad før att bli hel igen. Helt sjukt. Helt helt sjukt alltså. Nånting säger mig att jag inte ska ta denna operation samtidigt som det är det enda jag vill att bli färdig med hela skiten. Hela grejen skrämmer livet av mig. Detta är en stor operation. Allt før stor egentligen. Tanken på att ligga i narkose i ca 8 timmar + - !!!! Alltså, jag vet inte. Är det värt det?? Den frågan ställer jag mig själv tusen gånger varje dag. Risken før komplikationer är stor och orkar jag utsätta mig før detta? Så om det är någon av er där ute som har många bra argument varfør jag ska detta så bara kom med det. Det är ju inte så att jag inte vill, då kunde jag bara vänta men just nu e det kaos i huvudet.

Jag trodde att våra dagar framøver skulle bli lite normala, men inte det nej. Jag hade sett fram att jobba i julen, det är ju då det är mest action på jobb och det är superkul att jobba. Och jag hade sett fram emot vår tur till Liverpool en helg i november tillsammans med en massa härliga folk. Men detta är ju sånt som jag kan ta igen, jag är helt klar øver det. Och jag är ju egentligen superglad att jag inte behøver vänta längre. Men min fastlege tyckte ändå att eftersom det har vart lite mycket i det sista så kan jag ju ta en telefon å høra om jag kan skjuta på det till øver nyår, så det gjorde jag. Hon som svarade nästan bara skrattade åt mig. Å få flytta en timme till øver nyår var helt hoppløst. Det var då de hade mest att gøra å vem vill liksom ligga nyoperead mot jul...? Hon sa också att tro du verkligen det passar bättre att du blir opererad till sommaren eller nästa jul...? Näe...sant det. Hon har ett poäng i det. Hon tyckte bara att jag skulle hoppa i det och bli färdig med det.

Jag är rädd før att jag inte ska vara stark nog till att klara detta. Och tanken på att ligga på ett sjukhus i flera dagar igen skrämmer mig. Jag har ca en månad på mig att førbereda mig och kanske det är bra att jag inte har längre tid på mig heller...jag vet inte. Jag måste leta fram nån styrka i mig før att klara detta känner jag. 

Lägger med en lite førklaring om vad det handlar om før er som har lust att veta det... Så...vad tycker ni...?

 

Brystrekonstruksjon med fri lapp av eget vev (DIEP, S‐GAP, I‐GAP, ALT) 

Dette er den mest avanserte metoden for gjenoppbygging av bryst. Ved denne metoden flyttes en bit av eget vev (såkalt fri‐lapp) fra et sted på kroppen opp for å forme et nytt bryst. Lappens overlevelse er avhengig av sammenkobling av blodårer fra lappen med blodårer på brystkassen. Dette er den vanskeligste delen av operasjonen ettersom disse blodårene er svært små (ca 2mm i diameter) og krever bruk av operasjonsmikroskop og høy kirurgisk ekspertise.

 

Det nye brystet: Når lappen er frigjort fra kroppen flyttes den opp på brystet. Her kobles lappens blodkar til blodkar under et ribben tett på brystbenet slik at blodforsyningen til lappen gjenetableres. For å få tilgang til blodkarene under ribbenet er man nødt til å fjerne en mindre del av ribbenet. Som regel er dette det tredje eller fjerde ribben på den siden som brystet rekonstrueres. Dette får ingen betydning for utseende eller funksjon.

Koplingen av blodkarene foregår under mikroskop da karene er ca. 2-3 mm tykke og sys med en tråd som er tynnere enn et hår. Lappen formes til et bryst og sys inn i området der det gamle arret har vært. Det legges et dren under lappen.

Det hyppigste donorstedet (hvor man tar lappen fra) er nedre del av magen ettersom det her oftest er nok vev til lage et passende stort bryst.

Les mer i arkivet » Oktober 2014 » September 2014 » Augusti 2014
Sandra Christina Skorve

Sandra Christina Skorve

34, Skien

Svensk 2-barnsmamma som bor i Norge sedan aug 2000. Har fått världens finaste barn Sakarias & Wilmer födda -09 och -10. I Aug 2011, tre veckor före jag skulle gifta mig fick jag mitt största chockbesked. Jag har bröstcancer. Efter 16 mnd tuff behandling står jag nu på egna ben, symtomfri, tillsammans med min fina familj. Nu ønskar jag att vi har ett långt liv framfør oss tillsammans <3 Mail: eliasson_1980@hotmail.com

Kategorier

Arkiv

Siste innlegg

Siste kommentarer

Lenker

hits